jag har nog fortfarande inte förstått. allt gick så otroligt fort och sen var du bara borta.
19920511 - 20100831. du fick bara leva i 18 år. livet är så otroligt orättvist.
vi saknar dig redan så fruktansvärt mycket, men vi ska kämpa för din skull,
vi ska vara starka och försöka få allt som vanligt igen, för det är vad du vill
och har velat ända sen du blev sjuk.
känslan av saknad och tomhet var det enda som kändes i skolan igår,
vi satt vid bordet med ljusen och fotot på dig hela dagen.
vila i frid nu starkaste finaste tarek , du finns föralltid med oss <3








och mattias, vad skulle jag göra utan dig? ärligt talat vet jag inte. tack för allt