ska skriva ett tal. ett argumenterande tal emot dödstraff. visst, att skriva själva talet och komma på vad man ska säga är inte det svåra. men sen när man ska ställa sig framför klassen, jag vet att folk kommer strunta i vad jag kommer säga, de kommer kolla på vad jag har på mig, hur jag ser ut, om jag är nervös, och med kritiska ögon trycka ner mig. jag vet att jag inte ska låta dom göra det. men bara en blick kan få mig att känna mig värdelös. vill verkligen slippa ställa mig och prata. kommer gråta. ja , jag är en mes men ibland får man vara det. jag hatar att ställa mig framför en grupp människor och veta att vissa granskar en uppifrån och ner. usch usch usch.

nu ska jag försöka få ihop ett tal. sen får vi väl se hur det blir med att hålla det.



imorgon är det nationella prov, sen ÄNTLIGEN träning på kvällen. mums på att få träffa mina fina vänner.