och så blev du mitt sår och jag blöder ihjäl.

fråga inte hur jag mår, för det finns fan inget svar. gud kanske vet, men inte jag och ingen alls. önskar allt vore enkelt.  nu ska jag ta några alvedon så jag kan somna. oroa er inte, om ni gör det. jag klarar mig alltid! och varför jag ens skriver det här inlägget är ju en gåta i sig. klura på den ni!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback