jag är så jävla arg på dig. du har förstört så mycket för mig. du har gjort mig till en som blivit så osäker på sig själv och en som får sig att känna sig så dålig jämt. en som aldrig räcker till. du har fått mig att känna mig precis så. jämt. och alltid kommer du upp i mitt huvud och jag är så jävla trött på det. vill bara få dig att försvinna ur huvudet men det går verkligen inte. och det stör mig. att du har fått sån stor makt över mig att du styr mina tankar precis vart du vill. vi pratar inte ens (vilket stör mig ännu mer) och du är ändå där. varför varför varför? du var den som fick mig att känna mig underbar och nu har du fått mig att känna mig helt sämst. hur kan en människa få en att känna sig på två så olika sätt? jag hatar att jag ibland får upp massa tankar i mitt huvud och går från att vara hur glad som helst till tyst och instängd. det är inte jag. det är du som gjort mig så. fan för dig. fan för mina tankar och fan för att livet aldrig blir som man vill.