en vecka är okej. två veckor kan man väl stå ut med. men en hel månad utan dig är så jävla jobbigt att det finns inte. det har gått 14 dagar sen du åkte och fyfan vad jag saknar dig! jag har massor att berätta för dig, alltså sånna där saker som jag alltid pratar med dig om. sånt som vi alltid pratar om!  du är alltid den som frågar hur jag mår och som jag vet verkligen undrar. och om det har hänt nått så vet jag att du alltid finns där. jag har säkert skickat tio "kom hem nu" sms till dig vid det här laget och det börjar kännas tjatigt. men det jag verkligen vill är ju just att du ska komma hem. NU