imorse tog du ditt sista andetag. alldeles för tidigt. du ville ha barn, det sa du till oss. jag såg att du verkligen ville det. och för din skull hoppades jag att din dröm skulle gå i uppfyllelse. men det gjorde den inte. varför? varför varför varför skulle det här hända dig! en helt underbar lärare som varje dag var glad och positiv. du gjorde så man ville fortsätta plugga och bara lära sig mer. och du gick alltid där i korridoren och slängde med ditt nyckelband. kan inte få bort bilden ur bakhuvet , den sitter kvar där. och det kommer den alltid göra! jag fryser som ett as just nu och har gjort det ända sen jag fick reda på det. går inte att sluta. även fast jag inte sett dig sen i sommras så kan jag inget annat än att bli så jävla ledsen.  och nu måste jag sluta skriva för jag ser inte tangenterna. kommer sakna dig. r.i.p anna <3