stanna hos mig

det blir alltid såhär.
en äcklig tom känsla tar över mig på nätterna
jag bävar för att gå och lägga mig
vill inte känna ångesten när mörkret och tystnaden fyller rummet
jag ligger längst in mot väggen, som alltid,
och har två kuddar , som alltid;
för det är något som inte finns där, som alltid





fan vad trött jag är på att låtsas

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback