andas ut och bara känn på förnedringen
helst skulle jag vilja skriva om hur jag känner, alla känslor som bara vill ut, som jag alltid håller inom mig. men jag får inte ur dom, och om jag skulle få ur dom skulle det här vara helt fel ställe , för det skulle bli way to private. jag skulle vilja skrika ur all ilska jag har och bara gråta tills jag inte kan andas längre. men det kan jag inte. det går inte. så gör man inte. tyvärr. för det skulle vara skönt. så allt det onda försvinner och man får vara bara glad igen.
bara le utan att det måste se falskt ut, för det är så jag känner när jag ler, det är falskt, usch. jag borde inte le falskt, och jag borde inte känna såhär. men det är något med dig som gör mig såhär. och jag hatar att det är som det är.
varför gör jag alltid så mot mig själv? och varför lär jag mig aldrig?
bara le utan att det måste se falskt ut, för det är så jag känner när jag ler, det är falskt, usch. jag borde inte le falskt, och jag borde inte känna såhär. men det är något med dig som gör mig såhär. och jag hatar att det är som det är.
varför gör jag alltid så mot mig själv? och varför lär jag mig aldrig?
Kommentarer
Trackback